Vecka 14 – Nederländerna, Tyskland, Danmark!

Efter mer än 90 dagar på resande fot har något hänt som vi inte hade förväntat oss från början: Vi har kommit in i en rutin. Och en bra sådan dessutom.

Inte alls tråkigt. Ganska lugnt. Välsmord maskin. Rutinerna är en självklarhet. Kaffe, hundpromenad, strömmen kopplas in, packas igen – allt går automatiskt. Att tvätta tar plötsligt inte längre tre timmar och orsakar frustration, utan bara en tvätt och en pratstund. Det begränsade utrymmet känns inte längre trångt. Snarare känns det precis lagom.

Vi tänker nästan aldrig på vår gamla lägenhet längre. Bara när jag nämner den. Vi har inte förlorat boyta, vi har bara gjort av med lite bagage. Idag är sex kvadratmeter inomhusyta och en trädgård som görs om varje dag allt vi behöver. Ibland är det en sandstrand, ibland en äng, nu är det snö. Massor av snö. Till Milos stora förtjusning, som har bestämt sig för att Skandinavien är hans personliga nöjespark.

I början av veckan var vi fortfarande i Nederländerna, närmare bestämt i Amsterdam. Färgglad, högljudd, livlig. En stad värd att se. Men ganska utmattande med två hundar. För många människor, för många cyklar och ett förvånansvärt stort antal berusade människor – även mitt på dagen.

Så, vidare norrut. Destination: Lübeck. På vägen, ett stopp i Haren, precis vid en liten sjö. En av de där kvällarna som känns nästan för perfekta. Solnedgång, reflektion i vattnet, inte en själ i sikte. Du bara står där och inser att du är precis där du ska vara.

Och så var tiden inne: Lübeck! Lübeck är ändå speciellt för mig. Jag bodde här, studerade här och tillbringade förmodligen fler sömnlösa nätter än vad som hade varit hälsosamt. En stad full av minnen. Objektivt vacker – och ja, jag är partisk. Men allvarligt talat: rekommenderas varmt.

Vi parkerade precis på min gamla skolas område. Ett märkligt ögonblick. Man kliver ur skåpbilen och plötsligt står man på en plats från ett helt annat liv. I några sekunder kändes tiden både väldigt långt borta och väldigt nära på samma gång. Gåshud.

Självklart ingick också ett restaurangbesök i resan. Schnitzel och pommes frites. Vissa saker behöver bara inte ändras.

Vi tvättade också, städade och förberedde oss för norr. Lübeck hjälpte oss med sina -7°C. Med vinden kändes det mer som -14°C. Träningen avklarad.

Sedan vidare till Danmark. Från Lübeck bar det nästan bara utför. Kiel, Flensburg, gränsen – och plötsligt ett nytt land igen.

Vårt första övernattningsstopp var precis bakom en bensinmack. Det kanske inte låter särskilt romantiskt, men det var förvånansvärt perfekt. Ett serviceområde längs motorvägen med egen husbilssektion, helt tomt på vintern. Officiellt är vildcamping inte tillåtet i Danmark. Men den natten kändes det precis så. Mörkt, tyst, inte en själ i sikte, bara vi fyra i skåpbilen. Ett av de där små ögonblicken av lycka man inte kan planera.

Vi är nu på en liten campingplats nära Kolding. På vintern känns en plats som denna öde. Inga ljud, inga grannar, bara vind och enstaka fotsteg i snön. Återigen, den där känslan av frihet, trots att vi officiellt är incheckade.

Idag är det söndag den 8 februari 2026. Vi sitter i skåpbilen, läser, skriver och funderar på vart vi ska åka härnäst.

Vår plan för nästa vecka? Vi har ingen.

Och det känns som den bästa planen just nu.